Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Nu går de vidare - efter tio år vid rodret

Nyhet: 2018-11-20

Lär känna organisationen, förankra dina förslag och stressa inte. Det är några lärdomar Hans Carlsten och Henrik Sjövall har gjort efter att gemensamt ha lett GU:s största institution i ett decennium. De liknar universitet vid en atlantångare – som rör sig framåt, men svänger långsamt.

Hans Carlsten bestämde sig för att söka tjänsten som prefekt för institutionen för medicin 2008 när vännen och kollegan professor Andrzej Tarkowski blivit svårt sjuk.

– För att pigga upp honom när han var på sluttampen, så sa jag att jag skulle söka jobbet som prefekt. Det tyckte han var jäkligt roligt. Att en reumatolog skulle efterträda Olle Isaksson som var en stor medicinare, säger Hans Carlsten.

Andrzej Tarkowski fick aldrig uppleva när vännen valdes till prefekt, men Hans Carlsten har aldrig ångrat att han sökte tjänsten.

– Det har varit jätteroligt att jobba med så många duktiga och passionerade människor, både på institutionen för medicin och vid andra institutionerna. Det är ganska lätt att vara chef på ett ställe där så många älskar sitt jobb. Utmaningen ligger i att hantera de medarbetare som av någon anledning inte trivs. Lyckas man med det har man gjort ett bra jobb, säger han.

Viktigt med meningsfullhet

Hans Carlsten tror att många medarbetare brinner för sitt arbete eftersom de upplever undervisning, forskning och sjukvård som meningsfullt.

– Vi sysslar med det som är kanske viktigast av allt i ett samhälle, att hitta nya lösningar för människor som har det svårt. Se bara på årets nobelpris i medicin. Där har forskare i USA och Japan hittat molekyler som på ett helt nytt sätt kan stoppa cancer. Man sätter stopp för bromsarna i immunsystemet, det vill säga omvänt vad vi inom reumatologi har gjort i 20 år för att stoppa inflammationer. Det är helt otroligt, säger han.

En av de roligaste sakerna med arbetet tycker han har varit att få insikt i så många olika sorters medicinsk forskning, från molekylär medicin till samhällsmedicin och folkhälsa och allt däremellan. Som prefekt har han främst fokuserat på forskning. Ansvaret för utbildningsfrågor har istället fallit på Henrik Sjövall, som har varit proprefekt på institutionen för medicin sedan 2006.

Internmedicinare med intresse för humaniora

För dem som inte känner de avgående prefekterna framstår Henrik Sjövall och Hans Carlsten lite som varandras motsatser. Hans Carlsten svarar kort och koncist på frågor. Flera medarbete beskriver honom som strukturerad, målinriktad och duktig på kreativa lösningar.

Henrik Sjövall ger istället långa och utbroderade svar. Mitt i en mening kan han komma in på ett nytt spår, för att sedan återvända till det föregående. Hans karriär som läkare och forskare har enligt egen utsago varit brokig och han brinner för många frågor – allt från narrativ medicin, som handlar om att förstå hela patientens historia istället för att plocka ner den i små beståndsbitar – till att skapa mer samarbete med de samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna.

– Mitt största problem är att jag tycker nästan allt är intressant och roligt. Jag springer i princip på alla bollar som studsar förbi, för jag tycker att de verkar spännande. Och jag har alltid varit sådan. Samtidigt försöker jag vara tillgänglig. Om någon knackar på mitt rum för att diskutera sina bekymmer så brukar jag ta det, även om jag i princip inte har tid, säger han

Fick myriader uppdrag

Om Henrik Sjövall inte hittade någon som ville ta ett visst uppdrag, så tog han på sig det själv. Det resulterade i att han mot slutet av sin tid som proprefekt satt med i en myriad grupper, som han själv uttrycker det, både på universitetet och Sahlgrenska sjukhuset.

Det var kommittéer för läkarprogrammet, internationalisering, kultur och hälsa, jonseredsseminarier, diverse budgetgrupper och fördelning av dyra läkemedel. Han var även likabehandlingsombud och satt med i Sahlgrenska Universitetssjukhusets ledningsgrupp under sex år. Dessutom skrev han uppskattade krönikor för Sahlgrenska akademins interna webbplats Akademiliv.

– Ska jag klaga över något, så är det att jag så ofta har varit dubbelbokad sista åren. Var jag än har varit, så skulle jag ha varit någon annanstans också. Fördelen är att jag har fått en väldigt bra överblick, både över universitetet och sjukvården, säger han.

Det roligaste med jobbet som proprefekt tycker han har varit mötet med alla människor.

– Jag gillar människor och jag gillar sjukvård. Jag hade gärna velat fortsätta jobba kliniskt, men det gick inte. Som läkare måste man vara tillgänglig, man kan inte sitta i möten hela tiden. Det var med viss sorg jag släppte det, men var sak har sin tid, säger han.

Ska handleda läkarstudenter

Nu ska Henrik Sjövall fokusera på att arbete med kompletteringsutbildningen för utländska läkare och att handleda läkarstudenter som skriver sin magisteruppsats.

– Till våren ska jag handleda två jätteroliga projektarbeten. Det ena handlar om att ta reda på hur icke läskunniga kvinnor i Sverige mår. Jag hade två projektarbeten i Uganda i höstas som tittade på hälsoeffekter av att lära en fattig kvinna att läsa. Nu ska vi genomföra samma projekt här. I det andra projektet ska vi titta på etisk stress på grund av vårdplatsbrist, om det finns någon relation mellan hur personalen mår och bristen på vårdplatser, säger han.

Henrik Sjövall har i princip lagt ner egen forskning, däremot sitter han som ordförande för en beredningsgrupp i Vetenskapsrådet ytterligare tre år. Han har också planer på att cykla sidenvägen, som var ett nätverk av handelsvägar mellan Europa och Kina under medeltiden.

Engagerad i Sahlgrenska Life

För Hans Carlsten väntar fortsatt forskning och undervisning och arbete som överläkare. Han ska också engagera sig i den nya terminen på läkarprogrammet och bygget av Sahlgrenska Life.

– Där kommer basalforskare, translationella forskare, kliniska forskare och samhällsmedicinare att kunna gå samman för att lösa problem. Det tror jag kan göra jättestor nytta! Så jag hänger med ett tag till. Och så ska jag måla! säger han.

På frågan om han har några tips till den nya ledningsgruppen, svarar Hans Carlsten:

– Ta det lugnt, det är inte bråttom. Ett universitet är en koloss som rör sig framåt. Det tar tid att ändra kurs, men man behöver inte hetsa, aldrig. Det är inte som inom medicin där man ibland måste fatta beslut omedelbart. Tänk till och förankra, ha med er medarbetarna. Då blir det jättebra!

Henrik Sjövall fyller på:

– Försöka att förstå systemet ordentligt, både delarna och helheten. Om man fattar beslut utan att ha en djup förståelse kan man hamna riktigt galet, säger han.

Viktigt med mentorskap

På frågan hur man får en sådan förståelse svarar Henrik Sjövall:

– Man får utbilda sig, precis som för alla andra jobb! Det är bra att ha någon typ av mentorskap också. Jag har haft kloka personer runt mig. Sedan är det viktigt att tänka på att det sällan bara finns en enda lösning på verklighetens ekvationer. Ofta finns det många lösningar som är mer eller mindre bra. Letar man för länge efter den perfekta lösningen så blir det en förlamning. Det är viktigt att tänka ”tillräckligt bra”.

Hans Carlsten och Henrik Sjövall avtackades av på Wallenbergs konferenscentrum den 19 oktober.

Foto: Karin Allander

Andrzej Tarkowski var professor i reumatologi vid institutionen för medicin och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Varje år delar Svensk Reumatologiskt Förening ut ett stipendium till hans minne.

AV:

Sidansvarig: Karin Allander|Sidan uppdaterades: 2018-11-07
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?